Den 28:e september 1994 upplevde Östersjön den största tragedin sedan andra världskriget.

Ett kryssningsfartyg med nära ett tusen personer ombord sjönk halvvägs på sin resa till den svenska huvudstaden Stockholm och tog med sig över 800 personer till deras sista viloplats på havets botten.

Händelsen skulle påverka det politiska klimatet under 90-talet och bli en oändlig källa för konspirationsteorier.

Var detta CIA, KGB eller till och med terroristers verk?

MS Estonia, var ett 157 meter långt tyskbyggt kryssningsfartyg som från början trafikerade sträckan Åbo – Stockholm under namnet Viking Sally. Sedan 1993 förde den passagerare mellan den estniska huvudstaden Tallinn och Stockholm. Då det på den här tiden var det största estniska skeppet stod det som en symbol för ett nu självständigt Estland, fritt från den kollapsade Sovjetunionen.

Kvart över sju på kvällen den 27:e september avgick Estonia och väntades ankomma klockan 9 nästa morgon för att föra 803 passagerare och 186 medlemmar ur besättningen till deras slutgiltiga destination.

Skeppet var fullastat och det var hårt väder den här kvällen. Även om det inte var värre än normalt berättar ögonvittnen att skeppet gungade starkt, vilket gjorde det svårt att stå och glas kanade och slogs sönder mot golvet.

Klockan ett, efter att skeppet varit på sjön i 6 timmar, hördes en metallisk smäll, men varningslamporna visade inga tecken på något fel. Detta åtföljdes av flera liknande smällar och en kvart senare lossnade bogvisiret som slet upp bogrampen bakom sig.

Skeppet började genast ta in vatten och fick stark slagsida som på under en timme skulle ligga på 90 grader, medan vatten strömmade in på bildäck. Katastrofen var oundviklig.

Ett mayday anrop sändes ut klockan 1:22 men nödanropet följde inte internationella regler, vilket gav upphov till förvirring. Endast efter att kontakt upprättats med Silja Europa, ett annat kryssningsfartyg som gick mellan Sverige och Finland, yttrade radiooperatören ordet ”mayday”.

På grund av strömavbrott var det inte möjligt för Estonias besättning att uppge skeppets position efter att radiokontakt hade upprättats. Först några minuter senare kunde Estonia sända sin position till Silja Europa och Viking Mariella, innan skeppet försvann från radarn klockan 1:50.

Överlevande uppger att på grund av den starka slagsidan kunde endast de som var starka nog fysiskt ta sig ut för att inte bli neddragna med skeppet. De andra var antingen för svaga för att hiva sig mot utgångarna, eller befann sig i chock, vilket hindrade dem från att agera och rädda sig.

Men att ta sig ut garanterade inte att man skulle överleva. De flesta som inte blev kvar i skeppet drunknade eller frös ihjäl.

Ett fullskaligt nödläge utlystes inte förrän halv tre på morgonen på grund av den inledande förvirringen.

I katastrofens kölvatten släpptes den officiella rapporten. I den stod det att bogvisirets lås varit för svaga. Det bestämdes att det var omoraliskt och för dyrt att bärga skeppet fullt med kroppar och den svenska regeringen föreslog att vraket skulle täckas med betong. Slutligen förklarades platsen för en gravplats, vilket gjorde det olagligt att närma sig vraket.

2020 upptäcktes en 4-meter långt hål i skeppets skrov av ett team med svenska dokumentärfilmare och 2021 antogs lagar i både det svenska och estniska parlamentet som tillät vidare undersökning av vraket.

En fråga kvarstår: vad hände egentligen med MS Estonia den där natten?